Jämttriangeln
Start Ekorrpasset Snasahögarna Härjedalen Lunndörren Norska Sylarna Rundhögen Vålådalen Tempeldalen Jämttriangeln

Home

Storulvån-Blåhammaren-Sylarna.

Storulvån

Jämttriangeln som utgörs av lederna mellan fjällstationerna Storulvån, Blåhammaren och Sylarna, anses som barn- och nybörjarvänlig, men är det inte. 

Egentligen är det trots de fina lederna, spångarna och broarna på många ställen och vid olika tidpunkter svårt som tusan att ta sig fram här. 

Varför det är så vet jag inte, men troliga orsakar kan vara att ibland är det ett hundväder där det till och med kan snöa på midsommar eller så skiner solen och hettan är så intensiv att folk svimmar av ren uttorkning, solsting eller någon annan orsak. Dessa är troligtvis några av Sveriges mest olycksdrabbade vandringsleder.

Man skall ha i åtanke att många väljer att gå här men alla kommer alltså inte fram dit de vill, utan tvingas på grund av omständigheter de delvis inte rår för själva att bryta och söka sig bort igen på något lämpligt sätt.

Från Storulvån till Blåhammaren är det mestadels uppförsbacke hela vägen med ett kort nästan horisontellt område i närheten av grytan runt Ulvåtjärnen.

Sträckorna alldeles i början vid Storulvån och någon kilometer efter Ulvåtjärnens rastskydd är långa sega och på en del ställen ganska branta.

Vid Ulvåtjärnen har man på senare år tagit sig över Storulvån på en bro tidigare fick man vada. Denna bro har numera gått till de sälla jaktmarkerna och är knäckt och raserad av snön och vårfloden. Till nöds kan man ta sig över på en av de kvarvarande brobalkarna. Det finns även ett par vadställen i närheten av bron det ena ligger cirka femtio meter nedströms och det andra ungefär lika långt uppströms.

Mellan Blåhammaren och Sylarna är det inte så segt som mellan Storulvån och Blåhammaren. Men det är lite jojoled över det hela det tycks som  går upp enbart för gå ned.

På ett par ställen är man även utsatt för vädrets nycker. Vid Finnbäcken kan det vara villsamt då det är dimmigt och det är lätt att låta sig luras och styra ned mot Endalen. Ett annat ställe är  då man passerar över Västra Endalshöjden i Enkälen så kan det bli rent vidrigt vid västlig vind med regn eller snö.

Innan Västra Endalshöjden ligger Enkälens vindskydd i sluttningen. Vindskyddet är en pyramidformad liten kåk med plats för ett tiotal personer. Vindskyddet ligger drygt tvåhundra meter från stigskiljet med leden mot Ulvåtjärnen. Det är en bit att gå efter vatten så det gäller att passa på och ta för sig vid bron alldeles efter stigskiljet.

Det finns ett vindskydd till och det ligger på platsen för den andra Sylstationen i nummerordningen. Det vindskyddet ligger en halv kilometer från bron över Enan öster om dennas sammanflöde med Sylälven.

Vid bron sammanstrålar lederna från Storulvån och Blåhammaren, och uppe vid själva vindskyddet finns det ännu ett stigskilje med leden mot Gåsen och vidare mot Vålådalen.

Det brukar vara populärt att tälta runtomkring Sylarnas vindskydd, eftersom det finns många gräsbevuxna åsar och torra ängar i omgivningen. Dessutom är vidskyddet begåvat med ett riktigt dass. Så vid behov kan man söka sig inomhus.

Från Sylarnas vindskydd upp till Sylstationen är det långt och segt. Det är lutar uppför hela tiden. Men till slut efter halvannan kilometer och efter att ha passerat igenom det hypermoderna reningsverket så når man fram till det storartade etablissemanget.

Från Sylarna till Storulvån är leden bred och vältrampad. Här har många gått, sprungit, åkt skidor och det största av alla moderna gissel bergshojat. Vill man inte gå finns det tidtabellsbundna helikopterturer mellan de bägge fjällstationerna och andra delar av den stora världen.

De flesta väljer lyckligt nog att gå. Turen är 16 kilometer eller 4 nedförsbackar och 3 uppförsbackar lång. Traditionellt gick man efter en telefonledning. Men efter som tiden utplånar alla spår och efter hand har ledningen bytts mot NMT och GSM. Numera har leden rätats och flyttats upp på bergssidan för att bli planare och torrare.

Efter 8 kilometer eller 2 nedförsbackar och 1 uppförsbacke kommer man till Spåjme vindskydd mitt emellan Sylarna och Storulvån. Här brukar styrelsen för de ömfotades, helt uttröttade och utslitnas vandrarförening många gånger ha lunchsammanträde.

Efter att ha lämnat Spåjme går man upp i sluttningen till och runt Lillulvåfjället. Leden passerar över Lillulvån på en bro och sedan på skrå längs sluttningen på Storulvåfjället. Till slut når man fram till krönet på backen ovanför Storulvån.

Precis på själva backkrönet finns det ett stigskilje där leden från Blåhammaren sammanstrålar med leden från Sylarna. Konstigt nog är det ovanligt vattensjukt och sumpigt här just omkring ledskiljet.

Backen ner mot Storulvån bjuder på bra skjuts nedför mot Gamla Storulvåstugan och bron över själva Storulvån mot Storulvåns fjällstation.

Ett par hundra meter innan Gamla Storulvån har man numera byggt en bred träbro som leder ner till hängbron över Storulvån. Detta för att dels göra det lättare för handikappade att ta sig ut en liten bit samt spara på marken då detta är nog en av Sveriges mest trampade stigar.

Gamla Storulvån
Sockertoppen på krönet ovanför Storulvån
Ulvåtjärnens vindskydd numera ombyggt
Vägskylt vid Enkälen
Enkälens vindskydd
Västra Endalshöjdens sydsluttning
Gårdsplanen Sylarna
Vid Sylbron över Enan
Sylbron över Enan
Lillulvåfjällets västsluttning mot Sylarna
Lillulvåfjällets norrsluttning mot Storulvån
 

Copyright © Trekkingpath.com 2014-05-16