Då man tänker på Jämtlandsfjällen i allmänhet så inbegriper man för det mesta
även delar av högfjällen i nordvästra Härjedalen och östra norska Sör
Tröndelag.
Inom området finns Sveriges sydligaste glaciärer men ingen av topparna överstiger
1800 meter. Själva området är ett högland likt Padjelanta med lågpunkterna mellan 800
- 1000 meter, och med de stora massiven uppstickande ur den böljande högslätten.
Jämtlandsfjällen öppnades för vandringsturismen ungefär samtidigt som
Lapplandsfjällen, men segrade på grund av de avsevärt förbättrade kommunikationerna,
som tillkom då Jämtländska tvärbanan byggdes ut ungefär samtidigt.
Dessutom var
Jämtlandsfjällen tätare befolkat med bofasta bönder som erbjöd vandrare
övernattningar i dels sina gårdar men framförallt i sina fäbodar.
Många gamla vägar genomkorsar även Jämtlandsfjällen som den gamla Pilgrimsvägen
mellan Helags och Sylarna och Sylsjön till Skarvdörren och forvägarna från Duved till
Trondheim och mellan Hede och Röros med flera olika sträckningar.
Allmänt kan man säga att området är lättvandrat om vädret är bra. Men då
vädret försämras så är det på många håll livsfarligt, även om man går på någon
av de många väl markerade lederna.
Detta därför att även mitt i sommaren kan ett
regnområde förvandlas till en tjutande snöstorm med orkanvindar efterföljt av en total
whiteout på grund av att dimman lägger sig över allt och stoppar all sikt över 2-3
meter.
Många tragiska och onödiga olyckor har inträffat i Jämtlandsfjällen därför
att man inte varit nog förberedd på de eventuella svåra förhållandena och
ibland livsfarliga situationerna som kan uppstå.
